Det var en gång för länge sen. Karsten var på semester i Söderhavet. Familjen hade åkt på kryssningssemester och var nu utanför Fiji. Man reste med Kapten Krokus Resor och skeppet de var på skulle ta dom runt i övärlden under en veckas tid. Det var tjugo turister och minst lika många besättningsmän. dag på slutet av kryssningen låg dom flesta och solade sig på däck. Karsten tittade på när några besättningsmän började firade ner en landstigningsbåt.
-Undrar vart den ska ta vägen?, tänkte Karsten.
Utan att någon såg det gömde han sig under en hög flytvästar. Han ville så gärna se vart den skulle åka. Kanske skulle det bli ett äventyr?
Vad Karsten inte visste var att det skulle bli ett riktigt äventyr.
Karsten hade hamnat på en öde ö utan att nån hade upptäckt honom och nu strosade han längs stranden. Dom andra turisterna och besättningsmännen hade för länge sen försvunnit in bland palmerna.
-Kanske finns det några snäckor?, tänkte han. Han plockade upp några fina snäckor och en och annan korallbit.
Plötsligt fick han syn på fotspår i sanden. -Någon har nyss gått här, säger Karsten till sig själv. Han börjar följa spåren och leds nu in bakom stranden in bland höga tropiska buskar. Han är nyfiken på vem som kan ha lämnat fotspår på en öde ö? Robinson Kruse kan det väl ändå inte vara? Slutligen når han fram till ett litet berg och strax vid foten av berget ser han en liten hydda gjord av palmblad. -Hallå ropar Karsten. -Hallå, finns det nån här?
Det tar en stund, sen prasslar det till. Han ser en gammal skäggig man komma fram. Mannen är brunbränd med långt vitt hår och har ett väderbitet ansikte. När den gamle mannen kommit fram till Karstenbrister hans ansikte ut i ett stort leende och så säger han.
-Har man sett på maken, finfrämmande ända från Sverige! Jo jag tackar!
Karsten blev helt paff. En inföding som pratar svenska? Kom och sätt dig, sa mannen. Så kan vi väl prata lite. Har aldrig sett någon annan här!